Doldis i Sverige - poängkung i USA: "Redo"

Source: Hockeysverige - SHL, Hockeyallsvenskan, NHL, Landslag, Internationellt

Doldis i Sverige - hyllad poängkung i USA. Nu är det dags för Gabriel Seger att träda fram, in i rampljuset. Efter fem år på college ska den 24-årige svensken göra sin första proffssäsong som hockeyspelare. Frågan som har återstått är bara, var?

När hockeysverige.se når den Brynäs-fostrade forwarden befinner han sig i ett sorts limbo, efter sista NCAA-året - och i väntan på besked från några av världens största klubbar.

- Ja, det var väl på tiden. Jag har pluggat i fem år nu så det känns som att det var läge att gå vidare. Jag är jäkligt tacksam över college-tiden. Det var sjukt kul, men jag börjar bli lite för gammal för college-livet, säger Seger över en lite knackig linje från andra sidan Atlanten innan han fortsätter:

- Jag kommer bli kvar i Nordamerika. Jag väntar på att tre-fyra lag återkommer kring NHL-kontrakt. De håller på med att kika i klubbarna vilka de ska sajna. Vi får se vad som händer, annars blir det AHL. Eller troligtvis blir det AHL nästa år oavsett.

AHL blir det. Gabriel Seger som slog sig fram i Brynäs juniorverksamhet innan han tog med sig väskorna till USA har de senaste timmarna skrivit ett avtal med Detroit Red Wings farmarlag Grand Rapids Griffins. Detta efter en ordentlig succé med nomineringar till ärofyllda priser och en utveckling till en framstående spelare i ett av NCAA:s främsta lag. Ändå är han relativt okänd här hemma i Sverige.

Du kommer göra din första proffssäsong i AHL, hur känns det?

- Ja, det är sant. 24 bast (skratt)... det blir kul. Det är en jäkligt hög fart i college hockeyn, speciellt när man möter bra lag under slutspelet. Jag tror inte det blir några problem med farten. Jag har några kompisar som jag snackar med som också kommit från college. De säger att farten är ungefär densamma, men att alla är lite äldre och lite starkare. Det är seniorhockey, så jag får väl vänja mig och tävla om platserna. Det blir en jäkligt rolig utmaning. Jag känner mig redo, absolut.

Äventyret i Nordamerika började 2018 med en säsong i Amarillo Bulls och NAHL, men därefter började Seger sin resa i NCAA, collegehockeyns högsta serie.

- Förväntningarna krossades. Man har ju hört från och pratat med folk som har gått college förut, men hockeyn var ännu bättre än de sagt. Sen är det ju det akademiska också. Det är speciellt att verkligen bo med grabbar man spelar med. Man käkar middag och lunch tillsammans, man hänger med dem under lektioner och allt möjligt. Det är speciellt, berättar Gabriel Seger och fortsätter:

- Det är svårt att jämföra med svensk hockey, men det går fort, det går riktigt fort. Samtidigt har Sverige taktik och passningsspel på en annan nivå i SHL. Sen skiljer det sig lite mellan topplagen och bottenlagen i college. I topplagen är nivån riktigt hög.

Med en pandemi intryck mitt under de tre åren på Union College, blev det 71 matcher i tröjan innan Seger valde att flytta vidare - för att vinna.

- Jag är tacksam för min tid där också. Det var en grym skola, men vi var typ rankade i mitten av serien. Två av mina lagkompisar bytte lag och jag övervägde vad som var bäst för mig hockeymässigt. Jag kom fram till att jag ville tävla om att vinna på college-nivå för att även hjälpa mig själv in i proffshockeyn. I efterhand var ett riktigt bra beslut, säger han.

En riktigt bra beslut var det. Det andra året på Cornell slutade med en seriesegern i den östra konferensen, samt en plats i dess All Star-lag.

- Det var ett bra första år. Sen hade vi en liten lärokurva. Vi hade massor nya grabbar som kom in, men ändå började vi säsongen bra. Första halvan var okej, men sedan klickade något över jul. Vi vann vår liga och vann första matchen i nationals innan vi torskade mot Denver i kvartsfinalen. Det var synd. Det var en 50/50-match och sedan vann de titeln, berättar han.

Seger sköt dessutom laget hela vägen till en kvartsfinal och blev även till slut den svensk som gjorde flest poäng under säsongen med 44 (14+30) på 35 matcher. Detta bland totalt 57 blågula spelare och talanger som Tom Willander och Oskar Jellvik, som båda tingats av NHL-klubbar, till skillnad från Seger.

- Jag tror eliteprospects taggade mig på Instagram, annars hade jag ingen aning. Det är kul. Det är många svenskar, många bra svenskar. Det finns en hel drös här borta, så det är väl lite ärofullt, säger han.

I sitt Cornell slutade Gabriel Seger dessutom säsongen både som intern skytte- och poängkung. Ett bevis för den den resa han har gjort, från oerfaren junior till NHL-aktuell spelare.

Vad har du utvecklat under de här åren?

- Det är fortfarande skridskoåkningen. När jag spelade i Sverige så var det min största svaghet, det och konditionen. Där har jag tagit stora steg. Jag är fortfarande ingen spelare som flyter runt på isen, men jag tror inte man tänker att jag har problem med det längre.

- Sen har jag även blivit lite äldre och lite starkare. I närkampsspelet på den här nivån känner jag att jag var bland de bättre. Det blir lite skillnad nästa år med professionell hockey där alla är vana med en snittålder på 28 istället för 22.

Denna utveckling tog även Gabriel Seger hela vägen till en nominering till det ärofyllda Hobey Baker Award som har delats ut sedan 1981 till årets bästa college-spelare. Priset gick till slut till Macklin Celebrini och har tidigare vunnits av spelare som Adam Fantilli, Jack Eichel, Johnny Gaudreau, Jack Connolly med flera.

- Det är sjukt kul, ärofyllt. Det är väl inget man spelar för egentligen, men det är alltid roligt att vinna priser och bli nominerad till "Hobey". Jag försökte att inte tänka på det, men det är något att vara stolt över samtidigt. Jag är tacksam för all support jag har fått från lagpolare och coacher. Jag hade inte varit där utan dem, säger han.

Oavsett vart det bär av efter allt detta och tiden i Grand Rapids, är en sak tydlig: Gabriel Seger har fått en grundlig fostran som hockeyspelare som förberett honom för utmaningen, både i Nordamerika och i Sverige.

- Jag är sjukt tacksam över tiden i Brynäs också. Att växa upp i Gävle och spela hockey, då var ju drömmen att komma in i U16-laget och spela TV-pucken. Några av de som fortfarande är mina bästa polare är från den tiden. Det var sjukt kul. Sen hade jag "Lillis" (Lars Lövblom) som tränare i J18, som var riktigt bra för min utveckling, berättar han och fortsätter:

- Efter det flyttade familjen och jag kände att jag kanske nått en platå, så då valde jag att byta till Växjö. Det var mer att jag behövde byta omgivning än något annat.

Hade du då alltid velat gå college-vägen?

- Inte alltid, men sedan jag var 15, 16 och hörde om att det var ett alternativ. Jag förstod också, första året i J20, att det skulle bli tufft att skriva på ett SHL-kontrakt. Cam Abbott som jag hade som tränare i Växjö, tog också den vägen och rekommenderade det starkt. Det var då jag bestämde mig. Jag ville kunna kombinera det akademiska med hockeyn, speciellt om jag inte kunde spela SHL direkt.

Var det Cam alltså som gjorde vågskålen tippade över?

- Ja, lite grann. Sen var det mer att jag kom med en massa frågor, men han hade bara positiva saker att säga om det. Han och Chris (Abbott) spelade faktiskt på Cornell också 2002 till 2006. Det är en riktigt bra skola akademiskt.

Har du funderat på att flytta hem?

- Ja, det finns med i bakhuvudet. Jag har lite kontakt med svenska klubbar också. Men under de senaste två åren har jag varit inställd på att testa proffshockeyn i Nordamerika. Sen är det absolut ett alternativ i framtiden. Vi får se hur det går här borta och vad det finns för möjligheter i Europa och Sverige i framtiden, avslutar Gabriel Seger